.

Idag bestämde jag mig för att ta ut min töjning i örat.
Jag saknar den redan!
Men efter två år började det kännas lite enformigt. och ja.. Mamma blev ju glad iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0